Fönsterrestaurering i timmerhus från 1930-talet i Sävast

Fönsterrestaurering genomfördes i ett timmerhus från 1930-talet i Sävast där originalfönstren hade börjat släppa färg, få öppna kittfalsar och dra kallt vid blåst. Målet var att bevara husets uttryck och samtidigt återställa funktion, tätning och ytskydd utan att byta ut de äldre bågarna. Arbetet omfattade genomgång av samtliga berörda träfönster, lagning av skadat trä och omkittning med traditionellt anpassade material.

Så restaurerades originalfönstren i timmerhuset i Sävast

Arbetet inleddes med att bågarna lyftes ur i etapper för att huset inte skulle stå öppet mer än nödvändigt. Totalt restaurerades 11 fönsterenheter med kopplade bågar, fördelade på två fasader som var mest utsatta för slagregn och vintervind. Äldre färgskikt satt löst främst i nederkanter och på droppnäsor, medan flera kittfalsar hade torkat och spruckit så att glasen börjat röra sig lätt i bågen. Efter demontering märktes varje båge upp, beslag plockades ned och ytorna rensades varsamt med skrapa och varmluft där färgen hade släppt. Friskt underlag sparades. Det gav ett jämnare resultat och minskade onödig åverkan på det äldre virket.

Skador i trä och falsar åtgärdades lokalt

På fyra av bågarna fanns rötskador i nederstycken och i anslutning till hörnsammanfogningar. Skadat trä avlägsnades ned till fast material och ersattes med ilagningar i kärnfuru som passades in efter befintliga profiler. Mindre partier byggdes upp med linoljekitt anpassat för snickerireparation, medan större urtag lagades med infällda trästycken för att återställa bärighet och form. Falsarna rensades från löst kitt och gammalt spikstift. Glas som var helt återmonterades, medan två spruckna rutor byttes mot nytt glas i motsvarande tjocklek för att uttrycket skulle behållas så nära originalet som möjligt.

Målning, tätning och återmontering

Efter lagning grundoljades bara rena träytor där fibrerna låg öppna. Därefter lades nytt kitt i samtliga bearbetade falsar och bågarna fick torka innan målning påbörjades. Färdigbehandlingen utfördes med linoljebaserat system i tre skikt, ett grundande skikt och två täckande, med extra omsorg på nederkanter och utsatta ändträytor. Mellan båge och karm monterades nya tätningslister i diskret profil för att minska drag utan att förändra utseendet. Beslagen rengjordes, justerades och återmonterades efter målning. När fönstren sattes tillbaka slöt bågarna tätare mot karmarna och öppning samt stängning gick lättare än före åtgärden.

Detaljer som styrde resultatet i ett hus från 1930-talet

I äldre timmerhus rörde sig karmar och väggliv ofta något över tid, och det märktes även här. Några karmar stod ett par millimeter ur vinkel, vilket gjorde att bågarna tidigare tog i på ena sidan. Justering utfördes därför med försiktig inpassning i stället för hård hyvling, så att så mycket originalmaterial som möjligt kunde bevaras. Arbetet planerades också efter utetemperatur och luftfuktighet, eftersom kitt och linoljefärg krävde rimliga torkförhållanden. Restaureringen utfördes under sensommar, vilket gav stabilare förutsättningar för torkning mellan momenten. Resultatet blev fönster med fortsatt tidsenligt uttryck, skarpare linjer kring bågarna och ett betydligt bättre skydd mot fuktinträngning.

1. 1
   Demontering och kontroll

   Bågarna lyftes ur, märktes upp och granskades enskilt. Skador i trä, beslag, glas och kittfalsar dokumenterades innan restaureringen delades upp i lagning, omkittning och målning.

2. 2
   Lagning och ytbehandling

   Rötskadat trä avlägsnades lokalt och ersattes med ilagningar i kärnfuru. Därefter grundoljades rena träytor, nytt kitt lades i falsarna och bågarna målades i flera skikt med tillräcklig torktid mellan momenten.

3. 3
   Justering och återhängning

   Beslagen sattes tillbaka, tätningslister monterades och bågarna hängdes åter in i karmarna. Slutjustering utfördes där karmarna stod något ur vinkel, så att fönstren slöt bättre och gick lättare att använda.